Om att vara hemifrån för länge

Jag och min Mister hade inte setts på mer än två veckor innan vi sågs igår kväll.

När det var dags för mig (den jordnöstallergiska flickvännen) att äta frukost i morse var det första jag möttes av en stor burk jordnötssmör i kylen. Jag svär en liten stund över den äckliga och andningsbesvärsframkallande geggan, men det går över ganska snabbt. Men när jag sedan öppnar skafferiet och till min förskräckelse får syn på en stor påse saltade jordnötter är sammanbrottet nära.

SÅ vet man att man har varit borta alldeles för länge hemifrån.

Samboliv

Idag när jag och min svägerska, som vanligt, skulle göra vår lyxiga wok till lunch insåg jag plötsligt att jag minsann inte alls lever ensam. Man kan ju lätt tro att man gör det när man faktiskt har en egen lägenhet, men...

Svägerskan: Förrut brukade jag bara ha paprika, squash och morötter i woken. Alltså förrut, när jag bodde själv och inte orkade vara seriös och köpa vitkål och sånt...

Förrut, när hon bode själv, alltså.

Jag älskar samboliv!