JCB - Jonna Caroline Björnbom

Jag minns när jag för första gången fick se min lillasyster. Vi hade gått på stan för att välja nappar till henne med omsorg. De finaste färgerna och de finaste mönstren skulle det vara. Det skulle visa sig att hon inte var ett dugg intresserad av de fina napparna. Hon ville hellre suga på sin egen tumme. Jag var fem år och stoltare än någonsin. Efteråt åkte vi hem och åt pasta med baconsås och längtade tills hon skulle få komma hem.

Nu är hon 16 år och suger inte på tummen längre. Men jag är fortfarande lika stolt över henne. Många gånger har jag skrikit åt henne och minst lika många gånger har hon skrikit åt mig. Flera gånger har jag tyckt att hon har varit en jobbig lillasyster som alltid ska vara med när jag har kompisar hemma, men nu är hon inte längre min lilla lillasyster. Hon har blivit lika gammal som jag helt plötsligt. Fråga mig inte hur det gick till, men hon har tagit igen de där fem åren som skiljt oss åt. Plötsligt har hon blivit min syster och min vän. Och jag vet att hon är lika stolt över mig som jag är, och alltid kommer att vara över henne.

Fem år efter att jag fick min första lillasyster så hände det igen. Jag satt vid köksbordet med pappa bredvid mig och jag kände att det var någonting på gång. Plötsligt böjer han sig framåt och viskar i mitt öra ”Du ska få ett syskon”. Jag skulle bli storasyster igen! Dagen efter skulle jag berätta om det fantastiska som skulle hända för min bästa vän. Jag använde mig av samma taktik som pappa och viskade till henne, ”Jag ska få ett syskon”. ”Jaha, vad kul!”, sa hon som om hon inte tyckte det var så märkvärdigt och speciellt som jag tyckte. Det visade sig senare att hon trodde att jag hade viskat ”Jag ska åka till Stockholm.”

Nio månader senare fick jag en lillasyster igen. Jag hade köpt en orange handdocka till henne. Det var en fågel som lät förskräckligt illa. Men jag hade köpt den av kärlek. Hon var liten och gul och jag var stolt. Hon är fortfarande liten, men inte gul. Och jag är fortfarande stolt. Det skrämmer mig att hon är elva år och att åren går så fort.

Att ha två stycken småsystrar att vara en förebild för är fantastiskt. Att ha två småsystrar som är förebilder för mig är ännu mer fantastiskt. Tack vare dem kommer jag aldrig att bli vuxen.

Jag älskar det och jag älskar dem!



Jag och de två underverken den 13 juni 2008.