JCB - Jonna Caroline Björnbom

Mina föräldrar har aldrig varit tillsammans. Eller jo, det har de såklart men inte så långt tillbaka jag kan minnas. Att tänka att de faktiskt har varit ett par känns bara konstigt.

I stort sett i hela mitt liv har jag packat och åkt emellan dem. Jag har längtat efter den andra när jag varit hos den ena och längtat efter den ena när jag varit hos den andra. Jag har haft dåligt samvete många gånger för att jag träffat den ena mer ibland, åkt på semester med den ena eller varit tvungen att välja att göra något med den ena och välja bort den andra.

Och visst har det känts jobbigt för stunden. Men aldrig, inte en sekund av mitt 21 åriga liv har jag önskat att de varit tillsammans. Aldrig har jag önskat att jag var en del i en äkta kärnfamilj med mamma, pappa och barn. Vem hade jag varit då?

Tvärtom. Tack vare allt detta har jag berikats med TVÅ familjer i stället för en. Jag vet i och för sig inte hur det känns att bara ha en familj, men att ha två är ju ändå dubbelt så många. Som bonus har jag fått ännu fler vuxna förebilder i form av en låtsasmamma och en låtsaspappa och jag hade aldrig fått mina fantastiska syskon om jag inte hade haft två familjer, och vad hade jag gjort utan dem?

Två julaftnar, fler traditioner, fler roliga semesterresor, fler roliga minnen, fler släktingar, fler födelsedagar… listan kan göras lång. Dubbelt så många, dubbelt så bra, eller hur?

Och mamma och pappa, jag älskar er!