Nu är den tryckt!
36 dagar, 66 sidor, 667 stycken, 2180 rader, 18 984 ord och 130 181 tecken senare är uppsatsen tryckt och klar.
Nu ska livet förhoppningsvis snart återgå till det normala.
Eller vänta, finns det ett liv utan uppsatsskrivande?
OM det finns så har jag i alla fall glömt hur det känns att leva det livet.
Tristessvarning!
När man skriver C-uppsats hela dagarna händer det ibland att man skrattar åt saker som man kanske inte skrattar åt i vanliga fall. Det händer också att man gör konstiga saker som normala människor inte gör. Idag hände det oss – igen! Någon frågade var klockan var, och sedan var det igång.
Klockan är ett – Fan va’ hett!
Klockan är två – Vad ska vi göra då?
Klockan är tre – Hur kul är de’?
Klockan är fyra – Ska vi kasta lyra?
Klockan är fem – Ska vi gå hem?
Klockan är sex – Ska vi äta kex?
Klockan är sju – Vad ska vi göra nu?
Klockan är åtta – Behöver gå på potta!
Klockan är nio – Ska vi gå på bio?
Klockan är tio – Var den inte nio?
Klockan är elva – Vi är alldeles själva!
Klocka är tolv – Dags att skura golv!
Två ord : kul liv!
Uppsatsfri eftermiddag
I fyra veckor har vi slitit. Vi har pluggat mer än heltid och ägnat mer än nio timmar per dag åt att skriva teori, koda artiklar, göra diagram och skriva analys. Igår lämnade vi in utkastet av uppsatsen till vår handledare och om sex dagar ska den slutgiltiga uppsatsen tryckas och lämnas in på riktigt.
Idag unnade vi oss en paus från allt uppsatsskrivande och tog en promenad i det soliga vintervädret till Norra Berget, ett av de två stadsbergen här i Sundsvall. När vi väl kom upp för de långa, snöiga trapporna som leder upp till toppen av berget åt vi våfflor med sylt och grädde. Café Gesällen är en riktig pärla. Som taget ur en helt annan tid satt vi där och doftade på julgranen och smaskade på våra våfflor.
Som om våfflorna inte vore nog hittade vi dessutom några fantastiskt mysiga butiker där uppe på berget. I en av dem fick vi smaka alla glöggsorter man kan tänka sig, must, konstiga ostar, fikonmarmelad och pepparkakor . Med oss hem fick vi Äppel- och fläderglögg, blåbär- och vaniljglögg, vildmarksglögg, vita chokladbitar med mandel och kokos, marsipanchoklad och te.
En riktigt lyxig och mysig eftermiddag. Helt utan C-uppsats och stress.
För det var vi värda!
It's the final countdown!
Just nu känns det som att jag inte kommer att sätta min fot i den här staden någon mer gång. Jag kommer absolut inte bo i den. Men som min svägerska beskrev det så har Sundsvall kanske blivit orättvist behandlad. Stackars, stackars Sundsvall. Egentligen är det en trevlig stad. Havet, de gamla byggnaderna och det otroligt fina universitetsområdet. Men de senaste terminerna har jag hellre varit på andra ställen än i stackars Sundsvall. Motvilligt har jag allt för ofta tvingats lämna andra, mer trivsamma och härliga, platser på söndagarna för att återvända till Norrlands huvudstad där det funnits överskott av plugg och underskott av kärlek.
Nu kan jag se ljuset i tunneln. Nu ska vi kämpa de här sista veckorna som är kvar av Sundsvallstiden. Nu grottar vi ner oss i böcker om teorier kring medier, politik, valkampanjer och gestaltning. Vi gläds åt att vi blivit tilldelade den bästa tänkbara handledaren. Vi belönar oss själva när det behövs med bullar, te och god mat. Vi kämpar in i det sista. Snart är vi i mål.
The final countdown: 39 dagar kvar!